Stund fyra

Det finns några ljud här. En del gör jag själv. Som när jag sträcker på kroppen när jag vaknar och det knakar och bryter i mina leder. När jag rör mig mot tyget i min madrass, så att det frasar i huden — den är just nu alldeles flagnande och torr. Och när jag går över bryggan så att brädorna knarrar, som om det gör ont att bära upp min kroppsvikt.

Sen finns dånen. När det dånar, som om något stort går sönder och tumlar runt där ute, då tror jag att allt är slut. Men sen blir det alldeles tyst igen. Efter dånen märker jag hur tyst det egentligen är. Den ena behövs för att bevisa den andres existens. Ljudet och tystnaden. Dån och inte dån. Och jag vet inte vilket jag gillar sämst.

Sen tror jag också att jag kan höra snön falla. Det går om jag lyssnar riktigt noga. Spänner öronen, slutar andas och står helt stilla. Det låter puff, puff när flingorna landar. Jag tänker på bomull som studsar mot marken. Och sedan funderar jag på ordet bomull. Vad är det?

Och sen det sista ljudet. In the Mood med Glenn Miller. Jag spelar den så högt jag kan och vågar, öppnar dörren till stugan på vid gavel för att släppa ut musiken och låta den dansa fritt i luften. Den dansar tillsammans med snön som faller i allt det blåtonade som omger mig. Det är som att den studsar på osynliga väggar, fortplantar sig och får liv. Den lever till och med kvar en stund, efter det att musiken egentligen har slutat spela genom den lilla musikspelaren på skrivbordet. Den är laddad med ett enda stycke. In the Mood med Glenn Miller.


Starta musikspelaren


Ibland blandar sig musiken med dånet ute i ingenmansland. Det är magiskt. En kollision. Skrämmande och spännande på samma gång. Jag trycker igång musiken när det känns tomt i hjärtat, när jag känner paniken komma rusande inne i bröstet. Den får mig att komma till sans. Den får mig att dansa. Det är konstigt. Det är som att det finns en kraft i musiken. Något som jag inte kan se, men det finns där och det påverkar mig. Mitt ansikte vill dras utåt och uppåt. Det stramar i huden under näsan. Som om den vill öppna upp sig.

black2Så det är jag, dånen, snön som faller och Glenn Miller med orkester.

Det är ljuden här hos mig.

Vad hör du när du lyssnar?