Stund sex

Jag såg en bild. Det var när jag just somnat in för en stund sedan, precis på gränsen mellan här och borta. Och jag har kvar bilden i mitt huvud.

Ögon bakom glas och två röda prickar under det ena ögat.

rod

Jag har inte två röda prickar under ena ögat. Fast ögonen var gröna och gnistrande som mina. Men det var ändå inte mina. Jag känner mina ögon. Jag ser dem i spegeln. Många stunder. Det var inte mina ögon. Inte mina röda prickar.

Jag har försökt sova igen, men jag kan inte. Kroppen är för vaken. Jag försökte läsa i Boken om hur jag gör för att somna, när kroppen är för vaken. Det stod inget om det. Det står bara att jag sover när jag måste ladda. Det behöver jag inte nu.

Det står många saker i Boken. Det är inte du som är Boken, utan Boken är en annan bok. Den är så tung att jag knappt kan lyfta den. Jag brukar få skjuta den framför mig över golvet, om jag vill flytta den.

Boken har lärt mig mycket, men ibland känns det som att det saknas bitar. Boken berättar om hur jag ska laga mig själv om jag blöder. Boken berättar inte om vad som finnas ovanför det vita diset (kan det finnas ännu en glaskupa?) eller vad det är för dån ute i det vidsträckta. Boken berättar att trälådor är dyrbara. I dem finns saker som är till mig, som jag behöver. Boken berättar inte varför Glenn Miller får mig att känna mig glad och lugn. Men samtidigt, för varje gång, känner jag också något annat. Jag kan inte sätt ord på känslan och det gör inte Boken heller.

Jag har Boken under min säng för det mesta, så att jag inte ska snubbla över den. Jag har läst den från pärm till pärm under många stunder, sedan jag vaknade upp här, men nu läser jag bara när jag behöver påminna mig själv om något. För det tar många stunder att läsa allt.

Nej, nu vill jag sova. Jag vill se bilden av ögonen och de två röda prickarna som inte är mina. Jag vill veta vad de betyder. Och om de inte är mina, vems är de då?

BläckVad tror du?