Stund tre

Mitt namn är Si. Så står det i min panna, strax under hårfästet, när jag ser mig själv i spegeln. Fast det är inte helt rätt skrivet. Jag såg det inte först, för det gömde sig under min tjocka lugg. Men när jag tvättade mig, efter att ha vilat en stund, såg jag det tydligt. Si stod det med små bokstäver.

Om jag höjer ögonbrynen, ser det ut som smuts mellan vecken i huden. Ganska fult. Ställer jag mig lite på sniskan, så att ordet hamnar mitt i sprickan, som skär tvärs över spegelglaset, försvinner ordet nästan helt. Det är lustigt. Som magi.

Min tjocka lugg är röd och likaså resten av mitt hår. Det är rakt, tycks nästan dras ner mot golvet av en osynlig kraft, och jag låter det mest bara hänga. Hänga och dras nedåt. Mitt hår är nästan det enda med färg på den här platsen. Resten är mest grått, lite blått och såklart svart och vitt. Det har jag skrivit om redan.

Min hud är vit. Jag har några röda små prickar. En på axeln, en vid ena ögonbrynet och en under höger fot. Annars är jag mest vit.

Mitt blod är också rött. Det glömde jag. Rött, men inte som mitt hår. Djupare och klarare. Renare. Det luktar äckligt och det finns mycket blod i mig. Kanske tar det aldrig slut.

Blod

En stund, för många stunder sedan, använde jag kniven för att tälja i ett stort stycke trä som kom drivande. Jag var oförsiktig, förlorade mig i mina tankar och plötsligt vällde det fram. Alldeles mörkt och i svallande vågor, vilka höll takt med bryggan, som just i den stunden höjde och sänkte sig. Upp och ner, knappt märkbart. Upp och ner, samtidigt som det röda pulserade, och jag satt stilla och såg på det. Jag tyckte det var vackert att världen antog en annan färg för en stund.

Men sedan sved det på insidan av mitt lår. Jag vände mig om, som om jag väntade mig att något skulle finnas bakom min rygg. Jag ville gråta, men jag gjorde inte det, för tårarna bara fryser i mitt ansikte.

Jag såg till att lägga om såret enligt Boken och sedan kastade jag kniven i vattnet, eftersom jag aldrig ville se den igen. Men nästa dag kom en ny kniv, med ännu vassare egg, guppande i en liten trälåda.

black

Nu blev det sådär prickigt igen. Bläck som skvätter över pappret. Jag skriver för fort. Jag har ju ingen brådska. Jag tror inte det i alla fall. För det är inte mycket som händer på den här platsen.

Jag vet inte vad jag gör här.